Ny rättspraxis

I arbetsdomstolens mål AD 2011-49 var det fråga om huruvida en arbetstagare, som ansetts arbetsoförmögen till sitt eget arbete, var skyldig att utföra ersättande arbete som alternativ till att vara sjukledig.

A, som arbetade som bilplåtslagare, hade fått en sträckning i bröstmuskeln i mars 2010, varför företagsläkaren hade ansett att A var arbetsoförmögen under tiden 27.3.-1.4.2010. Efter detta hade företagsläkaren i ett läkarintyg daterat 6.4.2010 ansett att arbetsoförmågan fortgick under tiden 2.4.-11.4.2010.

I läkarintygets tilläggsuppgifter hade A konstaterats vara arbetsoförmögen till fysiskt bilplåtslagararbete. Läkaren hade konstaterat att instruktions- och handledningsarbete var möjligt att utföra med hänsyn till sjukdomen. Efter en kontakt från en representant för arbetstagarförbundet hade företagsläkaren skrivit ett nytt läkarintyg, i vilket hade antecknats enbart den ovan nämnda tiden för arbetsoförmågan. Arbetsgivaren hade vägrat att betala sjuklön till A för tiden 6.4.-11.4.2010 och som orsak meddelat att A hade vägrat att utföra arbete som hade erbjudits A och som bestod i att handleda en annan arbetstagare.

Att det efter det första läkarintyget över A:s arbetsförmåga har företetts även ett andra läkarintyg, vilket skrivits av samma företagsläkare med anledning av en kontakt från arbetstagarförbundets representant och i vilket saknas en bedömning av möjligheten att utföra instruktions- och handledningsarbete, visar enligt arbetsdomstolen inte att företagsläkarens första bedömning av A:s arbetsförmåga skulle ha varit fel.
Instruktions- och handledningsarbetet, som arbetsgivaren hade beordrat A att utföra, var bilplåtslagararbete utan fysisk ansträngning. Arbetet har inte heller förutsatt någon särskild utbildning i eller erfarenhet av arbetsledning, utan det var fråga om att instruera en ung arbetstagare med liten arbetserfarenhet att utföra de praktiska uppgifter som inte var slutförda då A hade insjuknat.

A har under sin anställning utfört bilplåtslagaruppgifter, men i A:s arbetsavtal har ingen yrkesbeteckning och inga arbetsuppgifter angetts. Sådan praktisk arbetshandledning som arbetsgivaren hade förutsatt av A kan enligt arbetsdomstolen anses höra till bilplåtslagarens arbetsuppgifter. På arbetsplatsen har praxis varit att mer erfarna yrkesarbetare handleder ny arbetstagare i arbetsuppgifter som hör till deras yrke.

Arbetsdomstolen konstaterade att enligt framlagd utredning skulle det arbete som erbjudits A ha räckt för åtminstone några dagar och arbetsgivaren skulle också ha haft behov av A:s arbetsinsats under den rådande arbetssituationen. Käranden har inte ens hävdat att ett utförande av det erbjudna arbetet skulle ha äventyrat återställandet av A:s arbetsförmåga. Då A har vägrat att utföra arbete som med hänsyn till A:s arbetsförmåga är lämpligt och som erbjudits A av arbetsgivaren, har arbetsgivaren haft en grund för att vägra att betala sjuklön för tiden 6.4.-11.4.2010.

HFD:2011:26
Ett bolag hade inte övervakat hur bolagets anställda använde sina flygpoängförmåner och hindrade dem inte att för privata ändamål göra bruk av flygpoäng från flygresor som arbetsgivaren hade betalt. Vid en skattegranskning hos bolaget hade Koncernskattecentralen år 2007 ansett att bolaget hade försummat sin skyldighet att för åren 2001-2004 verkställa förskottsinnehållning på de anställdas privata bruk av flygpoäng från resor som arbetsgivaren hade betalt. Koncernskattecentralen hade genom debitering enligt uppskattning debiterat bolaget på försummad förskottsinnehållning och obetald arbetsgivares socialskyddsavgift.
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att förskottsuppbörd på flygpoängförmåner är ett område där det finns sådana öppna frågor som skulle kräva uttryckliga bestämmelser om parternas skyldigheter och om hur förmånen ska värderas.

Enligt domstolen var det motiverat att tolka lagen om förskottsuppbörd så, att de anställdas användning av flygpoängen inte är en förmån som kan jämställas med lön som avses i lagen om förskottsuppbörd. Bolaget kunde inte anses ha försummat sin skyldighet att verkställa förskottsinnehållning. Debiteringen upphävdes till ifrågavarande del.

HFD:2011:27
Aktiebolaget A hade planerat att för sina anställda ta en sjukvårdsförsäkring som skulle komplettera bolagets företagshälsovård, som gavs av allmänläkare. Försäkringen skulle omfatta alla de cirka 700 ordinarie anställda i bolaget och dess dotterbolag som varit anställda över sex månader hos bolaget. Försäkringen skulle utan självrisk täcka kostnaderna för vård av sjukdom eller olycksfall till ett belopp av högst 10.000 euro per sjukdoms- eller olycksfall. Ersättningsgilla vårdkostnader skulle enligt försäkringsvillkoren vara kostnader för undersökning och vård av sjukdom eller skada, bland annat kostnader för operation och vårddygn på sjukhus, upp till det i försäkringsbrevet angivna beloppet. Vård av och undersökningar ordinerade av specialläkare skulle ersättas endast med remiss av företagshälsovårdsläkaren. Endast i akutfall skulle en anställd kunna söka vård direkt. Försäkringen skulle även täcka kostnader för läkemedel. Den genomsnittliga årliga försäkringspremien skulle komma att vara 273 euro per anställd.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att med hänsyn såväl till försäkringens villkor för hur tjänsterna kunde anlitas som det belopp som arbetsgivaren betalade för försäkringen skulle de tjänster som sjukvårdsförsäkringen gjorde tillgängliga för de anställda och som kompletterade allmänläkarvården inom företagshälsovården inte anses vara osedvanliga eller orimliga. Försäkringspremierna ansågs inte vara skattepliktig inkomst för de anställda och bolaget var inte skyldigt att verkställa förskottsinnehållning med anledning av sjukvårdsförsäkringen för de anställda.

HFD:2011:31
A var anställd hos X Ab, som bedrev kapitalplaceringsverksamhet. Avsikten var att A av X Ab skulle utses till ledamot av Y Ab:s styrelse.

Med hänsyn till vad som föreskrivs i 13 § 1 mom. 2 punkten i lagen om förskottsuppbörd samt att uppdraget att vara ledamot av ett aktiebolags styrelse är ett personligt uppdrag som kan anförtros endast en fysisk person, skulle styrelsearvodet betraktas som A:s personliga lön och inte som X Ab:s inkomst av näringsverksamhet. Förskottsavgörande för åren 2010 och 2011.