Starka argument för att göra om lagstiftningen kring producentansvar

Utredningen har givit följande konklusioner:

1) Enligt EU:s avfallsdirektiv ska producentansvaret inte oproportionerligt begränsa konkurrensen eller handeln mellan medlemsstater. Det åländska producentansvarssystemet medför genom bristen på möjligheter att tillgodoräkna sig avgifter i tidigare led alternativt genom bristen på samordning av sådana avgifter, en ineffektiv gränshandel och försvårar fri rörlighet. I så måtto är den åländska lagstiftningen inte förenlig med EU:s avfallsdirektiv.

2) Lagstiftaren har en skyldighet att se till att regleringen inte är oproportionerlig eller handelsbegränsande. Om en medlemsstat har flera alternativ att nå samma mål ska man välja det alternativ som i minsta grad förhindrar den fria rörligheten.

3) Det finns inga miljömässiga skäl för utformningen av den åländska producentansvarsregleringen, till den del denna medför oproportionerlig begränsning av handeln.

4) Konstellationen med Proans som en producentsammanslutning ägd av kommunalförbundet Mise, Mises dotterbolag ÅPAB som insamlare av förpackningar och Mise självt som tillsynsmyndighet innebär dessutom en sammanblandning av myndighetsutövning och privat verksamhet.

5) Ur konkurrenssynvinkel är det dessutom problem att Proans anlitar systerbolaget ÅPAB. Konstellationen kan orsaka en konkurrenssnedvridning på de marknader som berörs av producentansvaret för förpackningar varför hela systemets laglighet kan ifrågasättas även om grundandet av Proans i sig inte är olagligt.

6) De åländska företag som betalat producentansvarsavgifter till PYR kan inte anses uppfylla kraven enligt producentansvarslagstiftningen så länge som någon faktisk insamling av förpackningar på Åland inte sker via PYR. Men åländska företag kan inte heller undgå PYR-avgift p.g.a. gällande regelverk och åländska företag betalar därmed dubbel producentansvarsavgift.

7) Den åländska definitionen av producent är i överensstämmelse med det ledande avfallsdirektivet inom EU. Definitionen skiljer sig däremot från den definition som tillämpas i Finland. I riket anses att endast den som yrkesmässigt förpackar produkter eller den som yrkesmässigt importerar förpackade produkter har producentansvar medan på Åland även den som yrkesmässigt för in och förmedlar en produkt i landskapet är att anse som en producent. Den åländska definitionen innebär att även butiker och affärer omfattas av producentansvaret för förpackningar. Något hinder mot detta finns inte i EU-direktiven men den omfattande definitionen gör systemet oproportionerligt.

Den åländska regleringen om producentansvar för förpackningar och det praktiska genomförandet av producentansvaret kan således ifrågasättas på följande grunder:

- Producentansvarsavgifterna är ett handelshinder. Importörer betalar dubbla avgifter vilket innebär att importerade varor diskrimineras jämfört med varor som produceras och säljs inom landskapet.

- Systemet uppnår inte sitt syfte och är oproportionerligt.

- Konstellationen med Mise som tillsynsmyndighet och Mises dotterbolag som marknadsaktörer orsakar en snedvridning av konkurrensen.

Ålands Näringsliv uppmanar således Ålands landskapsregering att omedelbart vidta följande åtgärder:

1) Den åländska definitionen av producent måste göras snävare så att den inte omfattar butiker och affärer.

2) Ålands landskapsregering måste omedelbart införa ett avräkningssystem så att producenten kan tillgodoräkna sig avgifter i tidigare led.

3) Att systemet för producentansvar görs gränsöverskridande så att det inte utgör ett handelshinder.

Ålands Näringsliv

Ett stort tack till de företag som sponsorerat utredningen och gjort den möjlig:

Holmbergs, Sparhallen, Chipsters, MBO, Renhållningen, Miro, ÅTH, Byggvaruhuset, Eklunds Bygg, KEA market, MKAB, Eriksson Capital, Hugos, ÅPF, Alandia Trade Center